Hiroshima
It's 8:15, and thats the time that it's always been
Idag för 68 år sedan kastades världen våldsamt och obönhörligt in i atomåldern. 8:15 detonerade den andra kärnvapenladdningen i mänsklighetens historia, och den första som använts i krig.
12km² av Hiroshima totalförstörs, och 100 000 - 150 000 människor, varav de flesta civila, mister livet i explosionen, av brännskador, strålsjuka, eller följdsjukdomar.
Nazityskland hade misslyckats i sina försök att producera kärnvapen, men nu hade USA bevisligen lyckats. För tillfället fanns det bara en stat i världen som besatt kunskapen och teknologin som krävdes, men det skulle inte dröja länge innan fler stater anslöt sig.
Kanske kan en av anledningarna till de fortfarande omstridda kärnvapenfällningarna över det kejserliga Japan vara att skaffa sig kunskaper om vilken typ av bombkonstruktion som var effektivast, samt att utvärdera skadorna på bebyggelse och människor som blivit utsatta för bombens verkan, så att man kunde planera sitt eget försvar mot en eventuell kärnvapenattack
I den kyliga fred som Andra världskriget skulle övergå, skulle den som besatt störst kraft att utplåna sin fiende, och få tidigast förvarning om att världens undergång var i antågande, ha maktbalansen på sin sida. Det och en civilbefolkning som hade kunskap och verktyg att överleva det radioaktiva nedfall som oundvikligen skulle produceras vid en kärnexplosion.
Efter Sovjetunionens fall är fullskaligt kärnvapenkrig inte längre något som upptar samma plats i folks medvetande. Terrorism och självmordsbomber är mycket trendigare.
Jag minns när jag var barn på 80-talet och vi brukade leka att flygplan släppte atombomber, och vi var tvungna att ta skydd och gömma oss för bombernas effekter. Något som jag misstänker att inte en enda av de som är födda på 90-talet kan relatera till över huvud taget.
But so anyway...
Idag är det den 6:e augusti 2013 och kärnvapenkrig är ett ord som konkurrerats ut av terrorism, men om tre dagar kommer ingen bry sig om hur det gick åt helvete. Framtiden kommer manifestera sig, och jordens undergång inte längre vara ett dystopiskt scenario, utan vara ett fullbordat faktum och en festlig möjlighet.
